onsdag 4 november 2009

hej

jaha, det är svårt att skriva. på mitt pekfinger har jag nåt slags improviserat skitstort plåster. jag skar mg. hittade gamla tyska knivar på jobbet idag. tydligen nån slags värstingmodell när det begav sig. för typ trettio år sen. iallafall. jag vässade dom och skar mig. det var blod överallt och jag blev irriterad.
nu är allt bra dock.

i helgen var jag i småland. det var kul anton hade fest ute på sjögård. sjörgård ligger ute på landet. dom har frost i oktober, eldar soffor i trädgården och slaktar grisar samtidigt som dom har fest. grisarna var kanske nån timme innan mendet var massor pung och inälvor där som man fick peka på. trevligt. jag tramade på en getmage och fick bajs på skon.. getmagen låg i elden så jag fick varmt bajs på skon.
på söndagen var jag hos en kompis far och tillredde ål i alla dess former. kul med ål.
den är faktiskt helt fantastiskt. borde kolla upp lite exakta fakta men på rak arm kan jag berätta för er att;

ålen kan bli sjukt gammal över hundrafemtio år. ålen finns i skåne och heter branteviksålen. det bor för övrigt i en brunn och är sjukt ensam.

ålens blod är giftigt. man har lyckats döda typ marsvin med det. lönt.

ålen kan överleva sju dar på land och täcker över 90% av sitt syreintag via huden

det tog jävligt lång tid att lista ut hur ålen förökade sig. man trodde typ fram tills nyss att den kom ur döda hästar eller liknande.

släpp en ål var du vill på land och den kryper direkt mot vatten.

det är svårt att döda en öl. tar man av huvet blir den svår att flå och det slutar inte sprattla förräens efter en evighet.
man kan salta den levande innan man flår den för att den ska bli lätt att arbeta med. men detta är det hemskaste jag sett nånsin. bäst är att frysa den så det lugnar sig lite sätta ett gem i ögat och sen flå den.

kort sagt makalös fisk. men bäst är väll ändå människan. trots att den är sjukt svår att slå ihjäl har vi snart klarat att utrota den. så en klapp på ryggen till er fiskeriverksnissar, ålfiskare, energiknuttar på vattenfall och till mig själv som fiskhandlare som huggt mig själv och fisken jag älskar i ryggen.


skit i det. imorrn ska jag till blekinge och fiska gädda. det blir sjukt kallt och förhoppningsvis jättetrevligt.

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Nej, men gud så hemskt. Nu kommer jag inte att kunna äta ål, tror jag.

Salta levande.
Gem i ögonen ..., ååå,

Callas sa...

Jag såg ålen i brunnen i Naturtimmen. Tycker du ska se Elefantmannen där är en ål med i handlingen, så att säga.