alla talar om vädret.

Mer eller mindre talar alla om väder. hela tiden.
klimat. har folk ångest över klimatfrågan? jag lider av den. livet och universum och allt det där blir menningslöst om det ändå ska gå åt helvete. nu kan man knappt ha barn längre. skicka dom rätt in i kaos och ond bråd död. shjysst.
det som irriterar mig är att folk verkar acceptera att man måste ändra sin livstil för att det ska hålla men jag tror överhuvuna missat detta och inget beslutas.
fan kvotera barnafödsel, kvotera köttproduktion fan kvotera hela skiten.
gör allting lite tristare, lite jobbigare. ta bort överflödet i lyx och effektivitet.
jag har så mycket fritid över trots fulltid att jag har problem med att komma på saker att göra. ofta när jag tittar på teve slår det mig att jag så jävla mycket tid över att jag kan se på all det skit som spottas ut. och jag tittar inte ens på skiten. jag har inte sett ett avsnitt av ullared, bonde söker, anna anka och allt som det snackas om. det räcker med att jag tittar tio minuter tills jag inser att det har blivit så mycket tid över till allt så folk inte ens vet vad dom ska göra med sin tid längre. det finns fan så mycket tid över att folk har tid att prata om all skit dom ser på. disskutera huruvida nån dom inte känner är dum i huvet. tid över att snacka ner och göra narr av folk som inte ens rör deras riktiga vardag. ta er i kragen och snacka skit om era vänner istället. det kan iallafall bidra till att nånting händer. vad som helst. nånting riktigt iallafall. om tid är pengar och pengar egentligen är koldioxid så tror jag att folk egentligen vill ha mindre tid över. folk är nog fan tacksamma om dom saker kanske går lite långsammare och blir lite krångligare. då får dom iallafall lite mindre tid över.
skitsamma. jag vet fan om det går att förstå vad jag menar.

Imorrn ska jag till ljungby. min farmor har dött och hon ska begravas. det finns ingen sorg som behöver beklagas.
jag är glad att hon fick gå. hon såg trött ut. för en månad sen såg hon pigg och glad ut men förra söndagen såg hon bara trött ut. hon var tillfreds med det. så vill jag också dö. älskad, saknad. alla har fantastiska farföäldrar. verkar det som iallafall, så jag vet inte riktigt vad man ska säga. farmor var fantastisk. men vi ska alla dö nån gång och detta var ett bra sätt att gå på. jag har inga funderingar om att livet är orättvist. inte denna gången. detta var fakta bara. man blir gammal sen dör man. jag visste om detta. nu har det hänt och jag är varken ledsen, arg. 82 är egentligen ingen ålder. men det är långt ifrån orättvisst. det känns hemskt och nedrigt att säga att man är glad. men på nåt vis lättad. lättad för hur det hela skede. snabbt men inte utan farväll och avsked. iallafall.
imorrn klockan elva i ljungby så tar nästa generation över och livet går vidare.
vi sjunger fortfarande.